en vän med en bil

jag kämpar. Kämpar vidare ute på banan. Inte mycket folk denna kväll, men jag förstår de. Löpning stod inte högst på listan direkt. Men det har blivit något av en vana. varje tisdag. jag & mörkret. Endast andningen som hörs. och när hållet värker till i revbenen och knäna gör ont som tusan. det är då man känner, vilken jäkla känsla.

matte resten av kvällen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0